Fortsätt till huvudinnehåll

Vinnande skär på Grand Hotel





För ett par år sedan tvingades jag av utrymmesskäl göra en omfattande utrensning i bokhyllorna. Bokhyllorna bågande. Jag lade ut en uppdatering på Facebook. Först till kvarn får först mala liksom. Författaren, förläggaren och bokvännen Jan Holmbom var snabbt på plats. ”Du är inte klok Jacob, du får inte kasta dem” sa han innan han försvann med bagageluckan fylld med böcker.”

Men en gammal bok överlevde och den upptäckte jag av en slump häromdagen. Sigge Ericsson – Vinnande skär, utgiven på Bonniers folkbibliotek. Förmodligen en julklapp för jag känner igen min mors handstil på försättsbladet. Att idrottsmän skrev memoarer var ovanligt på den tiden. Jag hade bara läst en tidigare och det var Nacka Skoglunds En miljon för en klackspark.

Jämtlänningen Sigge Ericsson (f-30) var en av 50-talets populäraste idrottsmän med EM- och VM-guld 1955. De långa distanserna var hans specialitet.

Vad minns jag av boken efter 61 år? Jo, det fanns en passus som jag fastnade för. På lördagskvällen innan de avslutande 1 500- och 10 000- metersloppen gick Sigge på Grand Hotel i Falun, umgicks med kända och okända och tog en sväng på dansgolvet. Han var inte i säng förrän vid halv tolv. Ett ovanligt sätt att förbereda sig på kvällen före ett EM.

”Men, skriver Sigge, bättre än att ligga och vrida sig i sängen och inte kunna sova som konkurrenterna gjorde. Den uppladdningen var perfekt för mig”.



Jag bläddrar fram till det kapitlet och min 60 år gamla minnesbild stämmer. Vid åtta års ålder hade jag tydligen en receptiv hjärna.

EM 1955 var en riktig folkfest trots dåligt väder och ännu sämre is. Kopparvallen hade 15 000 jublande åskådare när Östersundsonen bärgade EM-titeln efter ett strålande lopp på 10 000 meter. Kranskullan anlände med helikopter och Prins Bertil var prisutdelare Tvåa var den legendariska ryssen Gontjarenko.

Vad skriver han för övrigt? Han prisar det goda kamratskapet mellan landslagsåkarna, kritiserar framfusiga journalister – vem gör inte det – och de mossiga amatörbestämmelserna. Han beundrade ryssarnas sportsmanship. Gösta Olander, som var chef för träningsanläggningen Vålådalen, hade en stor del i hans framgångar. Sigge gick på krogen ibland men slarvade inte med träningen. Boken innehåller en del bildmaterial. Bland annat en rar bild på föräldrarna vid radioapparaten där pappan för protokoll över varvtiderna.

Jag blev påmind om hans existens när jag under 70-talet jobbade på Luxors försäljningsavdelning.  Jag berättade för Roland, som var säljare på Norrlandsdistriktet, att Sigge var något av en idol under ungdomsåren. Då utbrast Roland: ”Va, han och jag drack grogg på Östersunds stadshotell i förra veckan”. Jag minns att Roland berättade att Sigge då var säljare på ett försäkringsbolag.

Om Sigge varit född 20-30 år senare hade han säkert blivit reklampelare eller programledare på TV likt Gunde Svan. Han hade utseendet och sättet för sig.
Alla idrottsintresserade svenskar vet att den svenska skridskosporten för en undanskymd tillvaro numera. Varför det blivit så är inte jag mannen att förklara. VM- och EM-tävlingarna med Lars-Gunnar Björklund vid mikrofonen var en fröjd att se.

Visst är detta vinnande skär.

  • 11 individuella SM-guld på distanser från 1 500 - 10 000 meter.
  • EM 1954 - sammanlagt brons i Davos
  • VM 1954 - sammanlagd 4:a i Sapporo
  • EM 1955 - sammanlagt guld i Falun
  • VM 1955 - sammanlagt guld i Moskva
  • EM 1956 - sammanlagt brons i Helsingfors
Svenska Dagbladets bragdmedalj 1955

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer