Fortsätt till huvudinnehåll

En spännande huvudstad



Jag kan inte skryta med att vara någon berest person. De vanligaste solresemålen i Spanien, Italien och Portugal samt Amsterdam, Hamburg, London och Berlin. Men det är den senare som avsatt bestående minnen.

Thomas Engströms utomordentliga thriller Väster om friheten får mig att bläddra i bilderna från ett alltför kort besök sommaren 2009 tillsammans med mina närmaste. Engströms CIA-hjälte far kors och tvärs i stan och jag upptäcker till min förtjusning att han rör sig i kvarteren kring Kurfürstendamm och Fasanenstrasse där vårt hotell var beläget. Fram med kartan och repetera.
Två bredaxlade grabbar korsar Kurdamm.

Under ett tvådagarsbesök hann vi bara med skrapa på ytan med de vanliga turistmålen: Brandenburger Tor, Alexanderplatz (minns ni TV-serien?), Gedächnichtskirche på Breitschedisplatz , Potsdamer Platz, varuhuset KaDeVe, den judiska minnesplatsen, Kempinski hotell och Checkpoint Charlie, miljön för många spionfilmer när fångar utväxlades under kalla kriget. Platsen för Hitlers bunker där han tog livet av sig i april 1945 var en parkeringsplats till ett helt vanligt hyreshus. Överallt minnesmärken över en dramatisk och långtifrån ärofull historia men Berlin har på senare år blivit en populär boplats för musiker, konstnärer, författare och andra kreativa personer från hela världen. (Här tänkte jag lägga till lägga till lite lokalfärg och skriva att cigarettröken låg tung i kaféerna men jag minns inte ens om rökning var tillåten).

Uppiggande för en småstadsmänniska att andas storstadsluft. Till Berlin återvänder vi gärna. Kort flygresa från Skavsta för ett radikalt miljöombyte.

Gedächnichtskirche (alltid lika svårstavar).
Jodå, det finns pizza i Berlin också.
Under denna parkeringsplats låg Hitlers bunker där han tog sitt liv i april 1945.
Kolla skyltfönstret
En historisk relik. Ja, den färggranna alltså.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom