Fortsätt till huvudinnehåll

Räddaren i nöden




Julen står för dörren. Några dagars avkoppling från det stressiga arbetslivet med god mat, julklappar och Kalle Anka samt umgänge med släktingar som vi inte hinner träffa till vardags.

Men erkänn att de långa juldagarna också kan innebära tristess och irritation. Kommer inte tomten snart och när börjar egentligen Kalle Anka? Hur länge ska morfar mala om den kalla, snörika vintern 1969 och vart tog gubben vägen? Kiosken är väl inte öppen idag.

Vad är räddaren i nöden? Jo, Stiga ishockeyspel! Ut ur gömmorna, dammet blåses av och spelet sätter igång. Ja, om du hittar pucken förstås för den har en faslig förmåga att försvinna. Alla spelar, ung som gammal, kvinna eller man (nåja) och timmarna försvinner i ett svettigt töcken. Hockeyspelet måste vara bästa julklappen genom andra halvan av 1900-talet.

I mitt hem har förekommit de flesta modeller som Tranåsfabriken producerat. Allra bäst tyckte jag om de platta plåtgubbarna där man kunde skjuta riktigt hårt. Dagens plastfigurer har inte samma balans och explosivitet.



Den verkliga hockeyorgien utspelades sportlovet 1961 när Nisse Theander och jag spelade en mastodontturnering växelvis i varandras hem på Storgatan 19 respektive 21 (Motala). Det var antingen NHL-serien eller landslags-VM och vi spelade från morgon till kväll. På den tiden bestod NHL av sex lag så de var lätta att hålla reda på. Nisse hade ett äldre spel, fyrkantigt med en lackerad grå träplatta med bra glid. För att göra spelet ännu snabbare polerade vi ytan med potatismjöl och skotten ven genom köket. Nisse hade rekordet för han sköt ända bort till spisen en gång. Vi utvecklade en bra teknik för att från yttern spela snett bakåt till backen som sköt direkt. Ibland var skotten så hårda att pucken studsade ur buren och då uppstod långa diskussioner om den var inne eller ej. Mållampan hann sällan med och äggklockan fick mäta tiden. Varje resultat antecknades och serietabeller upprättades. Vi turades om att vara Hyland och referera. Morsornas tjat om att vi borde gå ut för det var så fint väder ignorerades. Nej, detta sportlov användes varken skridskor eller skidor.

På senare år blev det allt längre mellan återfallen. Andra elektroniska spel tog vid. Sist vi spelade på allvar var när sonen var tonåring för 20 år sedan. Jag garanterar att det var långt ifrån barntillåtna ord som yttrades över den vita rektangeln.

Men nu är det dags igen. På annandagen ska sjuåriga barnbarnet Alexander introduceras i den ädlaste av inomhussporter. Hans pappa får också vara med på ett hörn om han vågar. Men först ska jag tjuvträna.

Hockeyspel, bordtennisbord och -racketar är Tranås och Stigas största bidrag till mänskligheten. Undrar hur många spel som sålts genom åren?

Med denna nostalgiska tillbakablick önskar jag samtliga vänner, hockeyspelare och andra, God jul och Gott nytt år!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom