Fortsätt till huvudinnehåll

Liten kalv springer mot Mada



Jag har några gånger i den här bloggen skojat om att Österbymo är Östergötlands Twin Peaks. Jag har besökt länets minsta kommun ett par gånger och varje gång jag har känt blickarna bränna i nacken men när jag vänt mig om har jag inte sett till någon. En märklig känsla.

Därför spetsade jag öronen lite extra när P 1 Morgon idag behandlade mediesituationen i Ydre kommun. Sedan mångårige lokalredaktören Anders Gunnar pensionerades för två år sedan har Smålandstidningen bevakat orten sporadiskt med hjälp av en timvikarie som nu är sjukskriven. Herencokoncernen har liksom andra tidningsutgivare ekonomiska problem och antalet artiklar blir färre och färre. Anders Gunnar, kommunalrådet Sven-Inge Karlsson och andra invånare berättar att missnöjet är stort. När kommunfullmäktige klubbade budgeten för 2017 i våras och höjde den kommunala utdebiteringen med 25 öre var det ingen kommuninvånare förutom politikerna som fick kännedom om beslutet. Reportrarna på huvudredaktionen i Eksjö har inte tid med några längre besök i spridningsområdets ytterkanter och annonsförsäljningen är minimal.

”Men är det inte skönt att slippa näsvisa reportrar i telefonen var och varannan dag,” frågade reportern det centerpartistiska kommunalrådet Sven-Inge Karlsson. Kanske det svarade kommunalrådet men tillade att medborgarnas information var viktigare. Sven-Inge Karlsson säger att kommunen skriver själva artiklar på hemsidan men medger att de inte är kritiska.

En medieprofessor vid Södertörns högskola intervjuades och han sade att Ydres situation inte är unik. Ett 30-tal kommuner, främst i Norrlands inland, lever också utan professionell mediebevakning.

Hur håller sig Ydreborna informerade då? Jo genom Facebookgruppen Ydres anslagstavla (2087 medlemmar) som för övrigt startades av den sjukskrivna lokalredaktören Anna-Karin Gustafsson.

Lite nyfiken tog jag mig in på sidan och konstaterade att kommunens lantliga identitet slår igenom. Förutom det vanliga utbudet av begagnade bilar, vinterdäck, barnkläder och möbler fastnade jag för dessa notiser:

En medlem efterlyser grusbilen som hon befarar har kört vilse i skogarna, en annan vill köpa en säck hö, en man vill köpa kulskjutna rådjur, en kvinna söker information om väglaget mellan Tranås-Österbymo och fiskbilen annonserar sin existens i Österbymo i slutet av veckan. Sidan avslutas med Liten kalv springer efter vägen Hestra mot Mada.

Kan det bli mer familjärt än så? Liten kalv springer omkring i vinternatten. Om detta är framtidens lokaljournalistik är inte jag mannen att svara på men Facebookgruppen tycks fylla ett behov.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom