Fortsätt till huvudinnehåll

Hälsningar från Evert Bäckström





Får jag hälsa från kommissarie Evert Bäckström? Evert har inte alls fått den gruvliga hädanfärd som polisprofessorn förutspådde för några år sedan utan fortsätter att driva kolleger, chefer och åklagare till vansinne i Solna. Bäckström är nedtonad men hinner med en och annan sedvanlig taxifärd till stans guldkrogar medan hans underlydande stånkar vidare i en komplicerad och svåröverskådlig utredning om mord och försäkringsbedrägeri med utgångspunkt i tsunamin i Thailand annandag jul 2004. Det är teamets kvinnliga utredare Nadja Högberg och Ankan Karlsson som står för de avgörande genombrotten i utredningen.

Intrigen i Kan man dö två gånger är välfunnen och det förvånar mig att ingen annan spänningsförfattare använt temat tidigare – att det fanns människor som tog tillfället till ett fortsatt liv under radarn efter naturkatastrofen på andra sidan klotet.

Någonstans mitt i texten byter Persson tonfall. Borta är de raljerande tongångarna när han sakligt och noggrant redogör för hur svenska kriminalteknikerna och rättsodontologer jobbade med att säkerställa identiteten på de 543 svenskar som föll offer för flodvågen. Här får författaren tillfälle att briljera med sina kunskaper om DNA och skjutvapen.

Och den tioårige gossen Edvin som spelar en väsentlig roll i storyn, är det inte ett ungdomsporträtt av författaren själv? Allvarlig, kunskapssökande och begåvad med anteckningsblock. Den som också har läst Gustavs grabb finner likheter.

Trots omfånget är boken svår att lägga ifrån sig. Hur ska Persson få ihop ett trovärdigt slut på denna historia? Jodå, det löser sig och mördaren får sitt straff. Bäckström är en intrigmakare och mästare på att lägga ut rökridåer och någon åklagare och polischef faller tungt. Betyget blir dock inte högre än en stark trea för boken innehåller en snutjargong som är lite tröttande i längden.

Jag är nyfiken på vilken skepnad Leif GW ger Bäckström i nästa bok. Han kanske t o m får vissa mänskliga drag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna