Fortsätt till huvudinnehåll

En magnifik skönhet i mahogny




Det händer ibland att jag promenerar runt Råssnäsudden. I de omgivningarna finns mycket vackert att skåda. Längst ut i viken ligger en magnifik skönhet i mahogny, La Morena, nästan 20 meter lång och med 95 kvadratmeters segelyta.

Jag tog med en bild med mobilen och lade ut den på Facebook för jag trodde det var en vanlig Skärgårds 22:a , en båttyp som var vanlig i Vättern förr. Och fick svar från Bernt Bengan Jarmyr, att jag hade fel i min förmodan. Bengan var vänlig att länka till en sida med fakta om båten (båt låter nästan lite opretentiöst i sammanhanget, segelfartyg är nog rätt benämning).

La Morena är byggd i Berlin 1922, då under namnet Roxane III och konstruktör var Gustaf Estlander, Några fakta: Djupgående 2,4 meter, blykölen väger 4,5 ton och masthöjden är 23 meter. Bordläggningen är filippinsk mahogny och däcket furu från Oregon. Åtta bäddar.
Ägarna har skiftat genom åren. Frithiof Dahl, Stockholm, T. Kjellberg, Stockholm, familjen Graffman, Stockholm. Motalaborna Arne Fyrk och Bengt Helgesson ägde henne mellan 1978-83 och mellan 1983-98 ägdes den av Arne Fyrk ensam. Det var när Arne Fyrks namn kom upp jag kom ihåg att jag sett La Morena på närmare håll, vid Dynudden på andra sidan viken. Nuvarande ägare heter Nils Forsfält.


Jag har inga större kunskaper om segling men jag inbillar mig att under rätta vindförhållanden går det undan på sjön. Hur många timmar som behövs att för slipa, polera och lacka bordläggningen har jag heller ingen aning om men ägaren lär sakna fritidsproblem. Jag kan inte tänka mig att motsvarande fartyg byggs i trä nuförtiden.

Motala kommun anstränger sig för att marknadsföra sig som Östergötlands Sjöstad. Varför man inte i text och bild berättar om denna klenod är en gåta.

Den mindre kusinen, Skärgårds 22:an var vanlig i Motala och Vadstena för några decennier sedan. Jag har några sailors i bekantskapskretsen och de brukar säga att sittbrunnen är så liten att man inte kan ta en sup utan att ramla överbord.

Den risken löper inte besättningen på La Morena.

Name
La Morena (Roxane III)
Sail no.
95, S-10
Designer
Gustaf Estlander (1876-1930)
Built
1922 at Pabst-Werft, Berlin
Length overall
19.67 m (65 ft!)
Beam (bredd)
2.96 m
Draught (djup)
2.40 m
Displacement
10,500 kg
(Keel, lead
4,500 kg)
Mast, height
23 m
Sail area
95 sqm (upwind)
Hull
Varnished (Philippine) Mahogany
(Dark red Meranti)
Deck
Oregon Pine
Deck house and hatches       
Varnished (Honduras) Mahogany
Engine
Yes
Sleeping berths
8
 

Owners

1922-40
(Roxane III)
eng. Frithiof Dahl, Stockholm
1941-44
(Albatross)
T. Kjellberg, Stockholm
1944-78
(La Morena)
The Graffman family, Stockholm
1978-83
Arne Fyrk and Bengt Helgesson, Motala
1983-98
Arne Fyrk
1998-2004
Angelo Morano and Bengt Parmell, Stockholm
2004-2005
Nils Forsfält and Tomas Forsfält, Stockholm
2005-
Nils Forsfält

Det finns ett annat skäl till att jag besöker Råssnäs ganska ofta. På varvet byggde min far vår ruffade snipa 1948. Min äldre bror Göran var med på ett hörn också. Fast Maringanne låg för boj i Mörtviken. Samtidigt byggde farsans kompis Finn-Johan folkbåten Örnen.  Den senare hittade jag i Vadstena på 70-talet men jag minns inte vem som var ägare. Jag tror, ta mig tusan, att varvsbyggnaden är från den tiden.

Kommentarer

  1. Den båten har vi kappseglat mot flera gånger. Jag minns ett "Vättern Race" (en tävling som går runt halva sjön) vi startade kl. 19.00. Starten i Karlsborg, vi skulle ner och runda Visingsö. Det tog inte många timmar innan 95:an försvann under horisontlinjen. Trots att dom var så snabba vann dom sällan, handikappet är högt på en båt med den potentialen. På en 24-timmars segling måste dom vara flera timmar före resten av fältet för att vinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Handikappreglerna är svår för en icke seglare att förstå... LYS-tal och lite annat svårbegripligt. Men en skönhet är hon onekligen.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom