Fortsätt till huvudinnehåll

Chokladdoft som bonus




Minns ni de uppslitande diskussionerna kring Svartå strand och BEMAB-husets rivning?

Ett fullmäktigemöte ställdes in och till nästa kallades väktare in.

Men nu är detta historia och försäljningen av lägenheterna har startat.

Inget byggnadsprojekt i Mjölby med undantag av Lundbybadet har orsakat så mycket debatt som bostadsprojektet Svartå strand. Men det har tagit nio år att komma så långt.

Den 20 november 2007 bjöd kommunchefen Henry Jansson, byggnadschefen Lars Forsberg, kommunalrådet Monika Gideskog(M) och planarkitekten Håkan Sylvan in mig för att berättade om planerna för det gamla industriområdet. Nio år är en lång tid och mycket vatten har runnit under Burensköldsbron sedan dess. Henry Jansson är avliden, Lars Forsberg är pensionär och Håkan Sylvan har flyttat till Linköping. Monika Gideskog finns kvar i kommuntoppen, nu som oppositionsråd. Ni ska inte fästa er vid partibeteckningen för Svartå strand har haft alla partiernas stöd från början även om det fanns delade meningar om just BEMAB-huset. Rundvandringen resulterade i en artikel som publicerades 21 november 2007.(se ovan).

Ambitionerna var höga. Kvartetten från 2007 talade om småskalig, varierad bebyggelse med småstadskaraktär. Begrepp som trädgårdsstad och villastad förekom.

Men vi tar det från början. Det handlar om ett cirka 15 hektar stort område som begränsas av Burensköldsvägen och Järnvägsgatan i norr och söder, och järnvägen och Svartån i öster och väster. Området har en spännande historia. Det var ett av Mjölbys första industriområden och här låg under början av förra seklet en mängd små snickeri- och möbelverkstäder. I början av 1900-talet hade militären (trängen) ett övningsområde här.

Hur har då de ursprungliga planerna hållit sig jämfört med dagens situation? Jag konstaterar att träffbilden är ganska hygglig. Byggnadschefen Lars Forsberg framhöll att flera av de gamla byggnaderna var värda att bevara och som exempel nämnde han exempel Bjernersjö gamla industribyggnad (BEMAB) mitt emot ICA-parkeringen, gamla vattenverket vid ån, Länkarnas gamla disponentvilla på södra Strandvägen och de halvcirkelformade lokstallarna. På den första punkten fick han fel men övriga är rätt. Som ni minns var det en hård ordstrid innan kommunfullmäktige gav klartecken för Bemabs rivning.
Den här bilden är från samma plats som bilden för nio år sedan. ASM Foods fasad till höger.
Jag har under dessa år i bloggen klagat över den långsamma handläggningen och tvivlat på att projektet någonsin blir av men fick fel. Jag citerar min nio år gamla artikel.

”Ingen vågar eller vill sia om när första spadtaget kan tas, men det handlar om en tioårsperiod eller mer.” Jag har sagt det tidigare och säger det igen: stadsplanering är en sport för tålmodiga.

I artikeln talas också om en ny tillfartsväg söderifrån (Järnvägsgatan) och den är ju verklighet idag.

Projektet är inne i marknadsföringsfasen och igår, fredag, innehöll Corren en åttasidig annonsbilaga. Sälj- och informationsmöten avlöser varandra. Den som väljer att bo här får chokladdoften från ASM Foods på köpet. Det har varit intressant att följa projektet från början även om det har varit på avstånd de senaste åren. Även murvlar går i pension.

Följande intressenter är involverade i projektet: Bostadsbolaget i Mjölby AB, HSB Östergötland, Göta Stenhus samt HP Boendeutveckling och Ulricehamns Betong AB. Av någon anledning saknas det välkända byggföretaget Egirs Bygg AB. (Mer information finns på kommunens hemsida).

Om man läser detta kan man få intrycket av att detta är det enda bostadsprojektet i stan de senaste åren. Det är fel. I Sörby någon kilometer söderut har drygt 70 villor byggts på mindre än tio år. Svartån är en gemensam nämnare.

Bostadsbolagets punkthus har hunnit ganska långt. Bilden tagen från åsidan.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom