Fortsätt till huvudinnehåll

Döden var ständigt närvarande på Romanäs






Romanäs, strax norr om Tranås, är en av de märkligaste platserna i den vackra Sommenbygden. Ett stort före detta sanatorium beläget vid Sommens strand och som inte använts för sitt ursprungsändamål på 70 år. I veckan gjorde jag ett besök där och platsen ger upphov till motstridiga associationer. I den tilltagande novemberskymningen tänker jag på en övergiven fångvårdsanstalt eller kulisserna till en skräckfilm. Inte en människa i sikte, bara en bil på parkeringen. Tyst och ödsligt.

Första gången jag besökte Romanäs var för åtta år sedan. Min guide till anläggningen var Annie Svärd, en då 76-årig danskfödd dam, som skrivit en bok om Romanäs. Hon kom dit för att arbeta som 20-åring och blev kvar under många år. För henne var Romanäs och den mäktiga huvudbyggnaden den vackraste platsen på jorden och det var en känsla som hängde med genom åren. Hon kallade boken en 40-årig kärlekshistoria.

Byggnaden stod klar 1905 och byggdes för vård av tuberkulossjuka Den drivande kraften bakom bygget var Julia von Bahr, en societetskvinna från Göteborg som hade tillräckligt med pengar och kontakter för att driva ett projekt i denna storleksordning. Hon var estet och perfektionist och intresserade sig för varje detalj i bygget. Anledningen till hennes engagemang var att en systerdotter drabbades av sjukdomen och det fanns inga vårdplatser i Sverige. Julia von Bahr annonserade efter lämplig mark och fick tips om Röhälla men det föll henne inte i smaken. Men när sällskapet sökte sig längre ut på näset blev reaktionen en annan. Enligt Annie Svärd var Romanäs landets mest exklusiva vårdinrättning.

Detta var före landstingens tid och Romanäs var ingen plats för kreti och pleti utan för bättre bemedlade patienter med hög samhällsstatus. På bilder i boken ses välklädda damer och herrar som flanerar utmed stranden. Författarinnan Harriet Löwenhjelm vårdades under fem år och slutade sina dagar här 1918, endast 31 år gammal. Författaren och chefredaktören Olof Lagercrantz var också patient en period.

Men hög social status, god omvårdnad och pengar på banken är ingen garant för ett långt och hälsosamt liv. Annie Svärd berättade om diskreta, nattliga transporter av döda kroppar. Döden var ständigt närvarande på Romanäs.

Bättre hygien, bättre kosthållning och effektivare mediciner gjorde att sjukdomen slogs tillbaka och behovet av vårdplatser minskade. 1940 övergick anläggningen i Göteborgs stads ägo och blev vårdhem för alkoholister. Sedan många år står de stora husen tomma i tallskogen.

För tio år sedan gjorde dåvarande ägarna ett försök att exploatera marken för tolv villatomter med sjöutsikt. Det misslyckades efter protester från de kringboende. De nuvarande ägarna, en läkarfamilj från Strängnäs, har renoverat delar av huvudbyggnaden. Avsikten är att byggnaden åter ska komma till användning enligt uppgift från en initierad källa i Tranås.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom