torsdag 16 februari 2017

Golfbanor väcker känslor



Under de dryga 40 år jag varit involverad i golfsporten har etableringen av nya banor vållat känsloutbrott och debatt. Entusiasterna som velat bygga nytt har ofta känt sig missförstådda av allmänhet och myndigheter. Inte sällan har golfmotståndarna varit uppbackade av tjänstemän i rutiga skjortor på Länsstyrelsens naturvårdsenhet. Fantastiska naturfenomen, som ingen nämnt tidigare, har kommit upp på bordet när golfvännerna visat intresse för ett område. Många hade uppfattningen så sent som på 70-talet att golf var en direktörssport och sådana skulle hållas kort. Åtskilliga banidéer kom inte längre än till en skiss på papperet.

Jag har följt tillblivelsen av tre banor på nära håll, det handlar om Mjölby GK, Flemminge och Ombergs GK. På den första gick det ganska smidigt tack vare en positiv inställning från kommunens sida. Det var endast en arrendator som fick lösas ut mot en dyr penning vilket sved för den nya klubben hade inga pengar i mitten av 1980-talet. Däremot minns jag inga kontroverser när Ombergs GK anlade sin bana på det gamla skjutfältet. Hellre golfbollar än bomber och granater vid Vätterns strand.

Flemminge GK i Boxholm hade det betydligt besvärligare att åstadkomma den nuvarande banan. Jag var med på två offentliga möten och häpnade över den ogina inställning som visades av ortens skidåkare, orienterare och dragkampare. De ville inte ha sällskap av golfspelare i omedelbar närhet av Flemminge gamla skola. Den niohålsbana som finns idag har små likheter med den ursprungliga banskissen.

Och nu har vi hamnat i ett läge där en golfbana kanske försvinner. Det handlar förstås om Linköpings GK som funnits sedan 1945. Länge var Linköping tillsammans med Klinga i Norrköping de enda 18-hålsbanorna i länet. Men Mjärdevi och universitetsområdet kryper allt närmare och enligt den styrande majoriteten (S, L och Mp) finns ett större behov av bostäder än utrymme för 250-metersdrivar.


Styrelsen för klubben, som arrenderar marken av Linköpings kommun, motsätter sig förstås dessa planer. Golfbanan behövs som en grön lunga i den växande stadsbebyggelsen hävdar man. Klubben har en historisk förankring i den svenska proffsgolfen. Två SEO-tävlingar arrangerades i början av 1980-talet och självaste Seve Ballesteros vann en av dem. För ett par år sedan besökte Annika Sörenstam banan för en clinic i samband med en tävling för flickjuniorer.

Vem har rätt eller fel? Ja frågan är inte enkel att besvara för en som bor i en grannkommun. Vi får hoppas att politikerna i demokratisk ordning fattar det beslut som gagnar Linköpings invånare bäst.

Om man ska ta Correns debatt- och insändarsidor som måttstock har golfklubben Linköpingsbornas sympati. Det har varit en majoritet som förespråkat fortsatt existens för golfbanans del.

Jag är lite nyfiken på vad oppositionen i Linköping har för åsikt i frågan och kan inte se om Paul Lindvall (M) eller Muharrem Demirok(C )har uttalat sig. (Om jag missat det så påpeka gärna var och när). Lindvall har kanske nog med krisen i RTÖG och Demirok med att bli omvald som ÅFF-ordförande.

Tänk om golfbanans öde kan bli en lokal valfråga i nästa års valrörelse? Det vore väl häftigt?


söndag 12 februari 2017

19 miljoner för aktierna



Tekniska Verken (TV) betalar drygt 19 miljoner kr för att överta sex procent av Mjölby kommuns aktier i Mjölby Svartådalen Energi (MSE). Det framgår av det aktieägaravtal som kommunstyrelsen behandlar på onsdag 15 februari.

Genom köpet av kommunens aktier och Motala kommuns tio procent skaffar sig TV en majoritet på 51 procent. Mjölby kommun aktieandel krymper till 49 procent. Kommunens politiska ledning anser att TV är bättre skickat att ta hand om MSE i framtiden. Energimarknaden står inför stora omvälvningar och för närvarande är energipriset lågt.

Parterna har förhandlat fram den här summan med utgångspunkt från att bolagets substansvärde var 308 660 000 kr vid årsskiftet 2015-2016. På grund av att Mjölby kommun avhänder sig en majoritetspost får Mjölby bättre betalt för sina aktier än Motala, En skillnad på cirka 15 procent.

Bra eller dålig affär för Mjölby kommun? Ja, svaret på den frågan ligger förborgat i framtiden. Ärendet ska också behandlas i kommunfullmäktige.

Måste skicka in en brasklapp. Att tolka aktieägaravtal hör inte till vardagen för en överårig gymnasieekonom varför jag gör en reservation för beloppet.

http://www.mjolby.se/30012.html

torsdag 9 februari 2017

Vad var det jag sa?



Det tog kommunfullmäktige en halvtimme att punktera en ballong och förvandla ett mål till en vision.

Vad talar jag om? Tisdagens kommunfullmäktigemöte i Mjölby där kommunens befolkningsprognos om 30 000 invånare år 2025 fick en välbehövlig justering mot mer realistiska siffror efter att Statisticon i Uppsala fingranskat SCB:s statistik. 28 371 invånare år 2025 är företagets slutsiffra.

Man behöver inte gå över Fyrisån efter vatten för att komma fram till dessa siffror. Jag har i tre blogginlägg sedan 2012, senast i januari 2016,vädrat min skepsis mot kommunens siffror. Till och med en gymnasieekonom med begränsade statistikkunskaper och tillgång till en miniräknare kan spräcka luftballongen. Alltså, vad var det jag sa?

Javisst unnar jag en kommuns ledning att vara lite fräck och frispråkig i marknadsföringen men proportionerna är orimliga. Vad är det för mening med att presentera siffror som tar över 30 år att uppnå? Ingen kan vara säker på att det blir en ökning överhuvudtaget. Fram till 2007 minskade befolkningen under flera år.

Kommunledningen har gjort stor affär av att lägenhetsbyggandet på Svartå strand äntligen kommit igång och pågående villabyggen på Sörby. Men sedan färdigställandet av kvarteret Hövitsmannen 2007 har lägenhetsbyggandet varit noll och intet.

Kommunledningen sätter stor tilltro till den påbörjade byggnationen på Svartåstrand.
Enligt kommunstyrelsens ordförande Cecilia Burenby blir det en omfattande flyttkarusell de närmaste åren. Dags för Flytt-Anders i Mantorp att nyrekrytera?

måndag 6 februari 2017

Från min utsiktspunkt på Krukan





Snön faller i mjuka flingor då förmiddagsfriden bryts av buller i trappan. En yngre kvinna rusar upp och stannar några minuter. Hon bär en ryggsäck och ett stativ i handen. Fler ledtrådar får ni inte nu men innan jag avslöjar mer ska jag avhandla andra viktiga saker.
                                           
 *
 Sverige vinner bandy-VM efter en sagolik upphämtning som hämtad ur gamla Rekord-Magasinet. Hörnvarianten som gav 4-3 borde bli klassisk. Men något kärvar i bandyvärlden. En publiksiffra på under 3 000 i erkänt bandytokiga Sandviken går inte att förklara. Jag är inte säker på att nya bandyhallar är lösningen på sportens publikproblem.
                                            *
Ett annat spel med klubba och boll som jag ägnade några söndagstimmar åt. Dubai Desert Classics med kung Henrik i ledarboll. Jag tror det var på 16:e hålet jag insåg att Sergio Garcia skulle vinna. Så långt har det alltså gått att sex månader efter Stensons Open-vinst sitter man och gäspar över en andraplats i en annan penningstark turnering. Aptiten växer medan man äter.
                                            *
Per Olsson räddar en nyhetsfattig måndag i Corren med den fantastiska historien om de 15 radhus som är färdigställda på Vimans terrass. Ägaren sålde bolaget och byggjobbarna blev utan lön. Tingsrätten har svårigheter att hitta en företrädare för bolaget för att kunna sätta det i konkurs. Först då träder den statliga lönegarantin in och de anställda kan få betalt. Hur oseriös är branschen?                                                                         

                      *                            
Hur var det nu med tjejen med ryggsäcken? Det var en fotograf som på uppdrag av en mäklare fotograferade en grannlägenhet. Snart får vi bilderna en annons typ ”Fantastisk penthousevåning på 81 kvm med utsikt över Kungsvägens brusande trafik och närbutiken Frendo.” Så nära storstadspuls du kan komma i Mjölby.

Områdets inofficiella bookmaker (jag) är beredd att ta emot insatserna. Slutar budgivningen på under eller över en miljon?

Vi återkommer senare med resultatet. Kom inte och säg att vi inte lever i en spännande värld.

torsdag 2 februari 2017

Början till slutet



Jag har aldrig varit något stort fan av Tiger Woods men idag tyckte jag synd om honom. Öppningsronden i Dubai var inte rolig att skåda. 77 slag, fem bogeys, ingen birdie och resten par. Bara två man bakom sig i resultatlistan och tolv slags skillnad till ledaren Sergio Garcia. Det ska mycket till på fredag för att han ska klara cutten.

Det ser ut som vanligt när han swingar men han rör sig stelt och otympligt mellan slagen. Självförtroendet vid puttarna är som bortblåst.


Varför drar han sig inte tillbaka och blir ihågkommen som en av de allra största? Pengar för livets nödtorft och ett och annat besök hos galanta damer saknas knappast. Men så lätt är det inte. Tiger Woods är kärnan i ett miljardimperium med lukrativa kontrakt, sponsoråtaganden, TV-spel och klädsponsorer.  På torsdagen deltog han vid inspelningen av en reklamfilm för tävlingen. Medias förväntningar är minst sagt höga inför varje comeback och TV:s tittarsiffror ökar ordentligt om Tiger finns med i startfältet.

Frågan är om han inte riskerar att såga av grenen han sitter på om framgångarna uteblir. Sponsorernas intresse minskar och nya, unga, hungriga stjärnor trycker på för en plats i rampljuset och guldkantade kontrakt. Proffsgolfen är en del av nöjesindustrin och dess beslutsfattare har inga sentimentala känslor.

Som svensk kan jag bara glädja mig åt att vi har två man, Stenson och Norén, som är rankade på Topp 10 i denna globala sport. Det finns säkert anledning att återkomma till dessa två i den säsong som knappt börjat.