onsdag 21 september 2016

Störst är inte alltid vackrast



Inte för att jag vet vad den är värd men nu har Svenskt Näringsliv presenterat årets upplaga av det Lokala företagsklimatet. Vad kan vi då utläsa av serietabellen? Jo, störst är inte alltid vackrast.

Av länets 290 kommuner placerar sig Ydre bäst med en 43:e plats vilket är två placeringar bättre än i fjol. Ödeshög och Åtvidaberg ligger också högt med en 58:e respektive 64:e plats. Först på 97:e plats kommer Linköping som har rasat 62 placeringar.

Mjölby ligger på 113:e plats och har klättrat 23 placeringar. Än bättre har Boxholm klättrat – från plats 200 till 142.

I Motala kommunhus måste siffrorna ha åstadkommit en chock. Plats 244 och ett fall på 33 placeringar. Bara Valdemarsvik är sämre på plats 280.

Vilken kommun har den största PR-avdelningen? Jo, Motala kommun. Tillväxt Motala – av somliga kritiker kallad Missväxt Motala – kallar till presskonferens med jämna mellanrum för att berätta om nya djärva satsningar. För några år sedan var undersökningen en begivenhet och regionchefen Christer Mård for runt på Eriksgata i länet och kommenterade i lokala medier. Idag (onsdag) har jag bara upptäckt en artikel i Motala Tidning. Vi konstaterar att Motala är bättre på speedway och cykel än på företagsklimat.

Kommunledningarna har tagit emot Svenskt Näringslivs domar på olika sätt. För dem som har positiva siffror är allt frid och fröjd medan övriga kommunalråd har underkänt såväl frågeställningar som mätmetoder.

Vad är då undersökningen värd? Ja, för min del har jag en känsla av att det är det gamla vanliga skattekvirret som har förpackats i siffror och ännu fler ord. Jag tror inte att något kommunalråd ligger sömnlös om natten fördenskull.

Kan man dra någon slutsats av att det är tre små kommuner som toppar i Östergötland? Kan det vara så enkelt alla känner alla och ortens ledande företagare och kommuntjänstemännen träffar varandra dagligen på den lokala pizzerian? Eller på Rotary och Odd Fellow.


Ydre                           43             +2
Ödeshög                     58             -5
Åtvidaberg                 64             -31
Linköping                  97             -62
Kinda                         110           0
Mjölby                       113           +23
Boxholm                    142           +58
Finspång                    147           +45
Norrköping                160           0
Söderköping              197           +10
Vadstena                    199           +20
Motala                       244           -33
Valdemarsvik            280           -39

Solna vann racet för tionde året i följd.

måndag 12 september 2016

Wahrén på dubbla stolar



Det är inte ofta Correns lokalsidor innehåller några nyheter av substans en måndag men idag överraskade Lina Handberg med en nyhet från Vadstena. Ägarna till Visit Vadstena erbjuder kommunen att köpa turistbolaget. Haken är bara att en av delägarna, Mats Wahrén, är kommunstyrelsens ordförande och partiledare för Konsensus som gick från noll till att bli största parti vid de allmänna valen 2014.

Frågan om jäv kommer upp direkt men det tycks inte bekymra Wahrén. När beslutet tas kommer jag inte delta, säger han till tidningen. Frågan är om det är så enkelt. Hundarna i kenneln brukar skälla i den riktning husse en gång pekat ut.

Wahrén tror inte att affären har någon större betydelse för honom och delägaren Bengt-O Petersson som också är engagerad i Konsensus. ”Kan vi få igen aktiekapitalet är vi nöjda”.

Frågan är om affären gagnar Vadstena kommun i allmänhet eller Visits ägare eller båda parter. Oppositionsrådet Arne Sjöberg (M) är emot och kräver en oberoende utredning men även sådana brukar sluta i en för beställaren fördelaktigt resultat.

”Hos mig ringer alla varningsklockor”, säger Sjöberg som vill skynda långsamt i frågan.

Tidningens artikel är nära nog heltäckande men jag saknar en reaktion från koalitionspartnern Socialdemokraterna. Utan (S) ingen majoritet i kommunfullmäktige.

Jag har skrivit om kommunpolitik i fem kommuner i 30 år och kan inte dra mig till minnes ett liknande fall där intressekonflikten är så tydlig.

Det ska bli intressant att följa debatten i Vadstena framöver. Sätter kanske bostadsbyggandet i Asylenparken i medieskugga.

Vad är då Visit Vadstena? En titt i Solidinfo berättar att Mats Wahrén är styrelseordförande och i styrelsen ingår också Bengt O Petersson, Vadstena profilen Rolf Fagrell och Linköpingsbon Björn Möller. Den senare äger Möller Group med dotterbolaget Möllers Festservice i Skänninge.

Omsättningen för 2015 är knappt fyra miljoner kronor och resultatet efter finansnetto 423 000 kr. Likviditeten och soliditeten är 235 respektive 59 procent.
                            
 ENGSTRÖM ÄR ÅRETS UTVALDE

Har du noterat vad som hänt på hockeyfronten i Linköping? I fjol stod Rejmes för det kommersiella innehållet i Correns hockeybilaga. Drygt tio sidor var annonser för Rejmes fordon. I den bilaga som utkom idag har Engströms Bil (VW-återförsäljare) inte mindre än 14 sidor i en 36-sidig bilaga. Undrar om sådana här partnerbyten ger effekt på börsen?

LHC är länsbäst på grenen kommersiella kontakter. Gjorde NT i Norrköping en fotbollsbilaga inför seriepremiären i våras? Jag vet inte.
Vad händer till nästa år? Blir det Asklings (Toyota) eller någon annan återförsäljare av riskokare som drar längsta strået. För någon återförsäljare för Fiat ger sig väl inte in i den här leken. Ingen bredaxlad hockeyspelare får plats i en Fiat 600.

Annars innehåller bilagan mycket kul läsning om de 40 år cluben levt. I sådana här sammanhang händer mycket vid sidan av rinken som inte kommer till allmänhetens kännedom




lördag 10 september 2016

Tvåtaktsrök över hamnen




För några timmar sedan låg tvåtaktsröken tung över Motala hamn. Årets upplaga av mopedrallyt var igång. När speakern berättade att två varv på Duntis speedwayoval ingick i banan steg jublet mot den blå himlen.

60-talet var mopedernas storhetstid och det var sällan hastighetsgränserna hölls. Trimning av mopeder var en ungdomsrörelse som motsvaras av dagens spritsmuggling. Med hjälp av en fil vidgades insuget och plötsligt drog moppen i väg i 45, 50 eller 65 km/tim. Åtminstone lät det så när skaran av mopedägare samlades för att stämma av läget vid Trötte Theodors korvkiosk på Medevigatan. Hastighetsuppgifterna var nog angivna med rejäl moms.

Puch och Zündapp stod högst i hierarkin medan Monark och Crescent var gubbmopeder, fortskaffningsmedel för anställda på E-lux, Verkstan och CTV. Många killar drömde om en vit Puch Dakota och om det uppstod klungbildning på Norras skolgård var det med 90 procents säkerhet ett nyförvärv som inspekterades. Trimningsorgierna förekom i garage och källare och deltagarna avslöjades lätt för de hade sot under naglarna och utslitna tåhättor på skorna.

Trimningen fick särskild uppmärksamhet av ordningsmakten och regelrätta razzior genomfördes. Men det var inte alltid en lätt uppgift för Kalle Mässing. Upp på trottoaren, full gas och lokalkännedom var viktiga ingredienser för att undkomma bötfällning. I mina hemtrakter vid Borgmästaretorget var det populärt att ta sig in i parken mellan Ulaxgatan och Herrgårdsgatan. Parken var stor och hade flera utgångar i alla riktningar. En av de kallaste körde in i parkens mitt, avvaktade i fem minuter och körde ut på Ulaxgatan igen utan att bli ertappad. På Ekön hade polisen också ett handikapp. Gott om smitvägar mellan hus och skogsdungar och belysningen var dålig.

Även sådana historier fick surrealistiska övertoner mellan tuggorna vid korvmojen. Det var särskilt populärt att köra ifrån den polisbil där den korpulente konstapel Derby satt vid ratten. Så här i efterhand kan man konstatera att polisen inte led av någon resursbrist på den här tiden.

En och annan åkte förstås fast med böter och information och föräldrakontakt som följd. Det senare kunde vara nog så knepigt men det som sved mest var nog att ”lämpet” till det hett eftertraktade körkortet löpte risk att försenas. Det senare hade nog en dämpande effekt på mopedbusarna för mopedåkandet var ett förstadium till bilkörningen.

I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att berätta historien om X, en något äldre bekant i utkanten av min kompiskrets. Hans snälla pappa köpte en ny Puch och X åkte direkt till min klasskamrats verkstad på Storgatan för trimning. En timme senare var det klart och X lämnade Storgatan i högre fart än han åkte dit.

 En timme – det måste vara svenskt rekord.

Dåtidens mopedbusar får då och då återfall. Då lämnar de gråsprängda hjältarna Volvokombin hemma i garaget och ger sig ut på mopedrallyn med Motormuséet som start och mål. Fast numera puttrar de fram i lagstadgad fart. Tror jag.




torsdag 8 september 2016

Åkes slice och Montys fade





Detta är första hålet på Mjölby GK. Som ni ser är det en björkdunge till höger. Mången förhoppningsfull score har strandat där för slår du in bollen i dungen är det svårt att hitta den. Ibland går bollen längre och hamnar mellan dungen och fjärde green men är ändå svårlokaliserad.

Efter denna introduktion ska jag berätta om Åke Rinna, en av klubbens mer färgstarka medlemmar genom åren. Om jag inte var allergisk mot överord skulle jag kalla honom för en legend. Alla blev glada när han dök upp med sin bärbag och han saknade aldrig spelkompisar.

En dag peggade han upp på första tee och fick en vådlig slice som senare återfanns på fyrans green. Fri dopp på foregreen och Åke slog till igen. Resultat: bollen landade på treans green cirka 60 meter därifrån. Ny fri dropp och denna gång slår han bollen till rätt green. En putt och paret är avklarat.

Åkes problem var ganska lätt att åtgärda. Han spelade med ett set Tommy Armour som var försett med stiff skaft, en utrustning som var förbehållen elitspelare med bra fart i svingen. Antydningar om skaftbyte avfärdade han med en axelryckning. Jag spelar med dessa klubbor. Punkt slut. Diskussion överflödig.

Åke har lagt klubborna på hyllan sedan några år. Det är tråkigt för annars hade förrådet av goda historier varit ännu större.

För er som inte är familjära med golfens terminologi ska jag berätta att slice är en högerskruv. Det finns en snällare variant av slice som kallas fade och det slaget är mycket användbart. Colin Montgomery har alltid slagit en sådan och han har haft en lång och framgångsrik karriär.

Drygt en månad återstår av årets säsong innan löven faller, banarbetarna gör i ordning greenerna för invintring och ställer in bänkarna i förråden. Let´s fade away och övergå till puttning på äkta mattan.

måndag 5 september 2016

Regionråd i skottlinjen





Trängsel har dominerat mediedebatten i Östergötland den senaste tiden. Långa bilköer kring förra veckans flygdagar på Malmslätt och korkade vakter som hindrade Malmslättsbor att köra till sina bostäder. Trängseln på US parkering är ett tvisteämne sedan flera år och inte blev det bättre av att Region Östergötland (f d Landstinget) beslutat avgiftsbelägga de anställdas parkeringar med 550 kr i månaden, därtill uppmuntrade av Skattemyndigheten.

Det är självklart att ett evenemang som Flygdagarna, som enligt arrangörerna lockade 130 000 besökande över två dagar, vållar logistikproblem. Oavsett om du kört bil eller åkt buss till Malmen. Enda lösning på problemet är kanske, som Helikopterflottiljens informationschef Lasse Jansson påpekar på Correns insändarsida idag, nämligen att inte arrangera några flygdagar alls.

Om avsikten med avgiftsbeläggningen på US är att minska trycket på parkeringen eller att dra in välbehövliga kulor till Regionen vet jag inte, men jag konstaterar att åtskilliga offentliganställda på olika håll i Linköping och Mjölby parkerar sina fordon gratis hela arbetsdagen. Rättvisa?

Regionrådet Göran Gunnarsson (C) har hamnat i mediernas skottlinje. Han är ordförande i Trafik- och samhällsplaneringsnämnden som beslutat om nedläggning av 28 busslinjer på landsbygden. Därmed har flera gymnasieelever missat möjligheten att ta sig till skolan med kollektivtrafik. Många ilskna insändare och debattörer har bland annat ifrågasatt Gunnarssons lojalitet med landsbygdens invånare vilket är känsligt om man företräder Centerpartiet.

Göran Gunnarsson har svarat med ett antal inlägg på sin Facebooksida där han redogör för de nedlagda linjernas ekonomi. Jag ska inte trötta er med för mycket siffror utan nöjer mig med att redogöra för linje 625 och 580. Jag citerar:

”Nu fortsätter min genomgång av de busslinjer som vi lagt ner i ett beslut för ett år sedan. Linje 625 Klockrike-Fornåsa-Borensberg. Resandeunderlaget består till 70% av grundskoleelever och 20% gymnasieelever. Det är ett litet fåtal arbetspendlare. Biljettintäkterna är 112 00 kronor och kostnaderna 784 901 kronor. Täckningsgraden är 15.56%. Där finns också en linje 614 som kan täcka det mesta av arbetspendling. Skoleleverna fördes över till skolskjuts.

Linje 580. Hycklinge-Horn-Vimmerby. Det var en linje som gick 2 turer i vardera riktningen varje skoldag anpassade till tiderna för gymnasieskolan i Vimmerby. Det var därför ingen linje som egentligen kunde användas för arbetspendling. Linjen hade under ett år 4219 påstigande. Andelen skolkort var 96.7%. Biljettintäkten var 51 609 kronor och kostnaden för linjen var 968 012 kronor. Per påstigande var intäkten 12.23 kronor och kostnaden per påstigande 229.44 kronor. Täckningsgraden för linjen var 5.33%.”

Efter att ha läst denna och andra redogörelser där täckningsgraden är mindre än 10 procent har jag en annan förståelse för Gunnarssons sits. Ingen trängsel på de bussarna. Så här kan man inte handskas med skattemedel. Pengarna bör användas där de gör mest nytta.

Gunnarsson skriver också att hans nämnd informerade kommunerna om beslutet för ett år sedan men det väckte inget intresse hos tjänstemän eller politiker. Förrän medierna knackade på dörren för ett par veckor sedan.

Vad jag inte förstår är varför inte Göran Gunnarsson inte redovisar siffrorna i en debattartikel i NT och Corren allrahelst som Gunnarsson anser att han är felciterad i den senare tidningen. Visserligen har Gunnarsson över 1 300 FB-vänner men det är ändå en begränsad läsekrets.

Debatt och opinionsbildning är väl en politikers livsluft.